my travelmonth
har fått förfrågan från min kära arbetskollega Malin, ibland önskar jag att folk var lika peppande som du, att skriva om min resemånad lite. kan bli kort och översiktligt. minnet sviker ju på detaljer ibland.. blir nog mitt sista inlägg i vilket fall, om jag inte beslutar mig för att klaga lite till.
min och ems resa började 28 juli, då vi hoppade på flyget till miami. där skulle vi hänga ända fram till 10 augusti om jag minns rätt. alltså nästan två veckor. och låt mig säga, dessa två veckor var bland de bästa i mitt liv. nog för att jag var rätt trött och helt slut efter allt jobb sista tiden, men så underbart att bara ligga på stranden, bada, äta & sova. att göra ingenting. våran dag såg ut såhär; gå upp när vi vaknade ca 8-9, började käka frulle och packa väskan för stranden till ca 1030-11. sen låg vi där hela dagen, fram till allt mellan 2-5 kanske. beroende humör osv. på stranden stekte vi, badade vi, blev jagade av fiskar, kasta boll, ragga på tyska killar och napade! sen begav vi oss hem. tog oss varsin dusch och därefter kunde vi vissa dagar gå och handla. eller ligga i sängen och läsa böcker. ligga i sängen och titta på film (love HBO) eller bara reta varandra och gå varandra på nerverna. as kul. oftast gjorde vi ingenting efter att ha varit på stranden, gick inte utanför rummet. sen hade vi ju undantag ibland under dessa två veckor. en kväll hängde vi på en bar med gratis drinkar till damer, beerpong och efterfest med killar vi träffade. en annan kväll hängde vi med två tyska killar som knappt kunde engelska. en dag gick vi och shoppade i värmen (riktigt dåligt beslut). en dag åkte vi ner till key west på en snorkling tour. tror det var allt vi gjorde. det var bara grymt underbart att inte ha koll på klocka, dagar eller något. DET var livet.
redan har inlägget blivit långt. men jag kör på. två veckor senare en fredags eftermiddag hoppade vi på planet från fort lauderdale till san fransisco. kom dit på kvällen, från ca 35+ till typ 10+.. HEMSKT. dåligt ide. brrrrr. med hjälp av polis så hittade vi alla fall till hotellet. trötta som attans orkade vi inget denna kväll. lördagen bestod av grymt mycket gång. gå, gå och åter gå. vi letade efter sovsäck som vi skulle behöva under touren som började dagen därpå. att leta dagen innan, dåligt ide! i alla fall tog det oss nästan hela dagen. men vi fick ju i och för sig se halva san fransisco. tog en sväng förbi painted ladies när vi ändå var på gång med walking. sen hemåt, slappade ett tag skulle jag tro. sen ryktades det om att det var fest i källaren på hostelet. detta hostel är då känt för att vara ett riktigt party place. och det var det! minst sagt så intog jag och em beer pong bordet och därefter var vi legender! oj vad vi spöa skiter ur de andra. mycket öl, allt gratis. gratis öl, gratis margarita.. allt. gratis är gott. detta blev en riktigt rolig kväll. fasade dock för baksmällan nästa dag då vi skulle upp med gryningen. men det gick bra.
söndagen träffade vi våran tourguides. sen började våran 8 dagar resa från norr till söder i två vita minivans. började självklart med san fransisco. åkte runt och såg det mesta. ni vet att turist saker man ska se. efter lunch såg vi golden gate bron som sista grej. coolt. det var som ett vykort, helt ärligt. men efter det så rullade vi iväg på en lång bilresa. denna gång mot yosemite np.(eller en bit utanför på campingen) vi kom väl fram runt 4 tiden skulle jag gissa på och då var det bara börja bygga läger, laga middag och sen snacka skit. sa jag att vi alla fick bygga våra tält själv? att jag är kung på att campa nu är ett faktum. förutom första gången här då, för det var emmas födelsedag så demostrationen blev vårt. och nu var det helt plötsligt varmt igen.. bye sf!
måndagen packade vi ihop, åkte mot yosemite np (på riktigt denna gång) med några stopp på vägen dit. sjukt fina utsiktsplatser så att säga. det är svårt att förklara för att ni ska förstå. väl framme där så hyrde vi cyklar och cyklade runt i parken. efter det hängde vi lite vid stranden och badade i iskallt vatten. sköööönt som fän. sen rullade bilen vidare mot ytterligare en camping utanför yosemite. där vi satte upp allt och beställde pizza, vet inte hur många exakt man skulle gissa på typ 10-15 pizzor kanske? nja 10 kanske.. jag & em var på nåt lustigt humör den här kvällen, kanske var det viruset från yosemite vi fick reda på veckor senare.. nevars. men vi låg och brottades och garvade medan alla satte upp tälten. men till sist we got to our sense och joinade dom. på kvällen åkte vi till hot springs och badade i ett varmt hål. träffa lokala bybor, som jag skulle förklara lite som white trash utan att låta dömmande. men det var de. sen sov vi gott.
tisdagen var det dags att bege sig mot LAS VEGAS BABY. men vid den här tid punkten, hade jag sedan söndagsmorgonen gjort mig illa i foten. fråga mig inte vad för det vet jag inte men hade förbaskat ont. denna fotjävel förstörde hiking i yosemite OCH gran canyon för mig. även min outfit i las vegas eftersom jag inte kunde använda högklackat (haha, om jag vetat det när jag var full som en gris).. i alla fall. vi rullade, det var mycket bilåkande dessa 8 dagar, mycket ömmande stjärtar på sätena. men så kom vi fram, då var det lite egentid inna för att fixa sig, komma iordning och så innan. SEN.. SEN NI. mohahah. hade vi hyrt THE PENTHOUSE på hotellet Mandalay Bay (GOOGLA DET). och vi hade utsikt över HEEEEEELA VEGAS. det är helt klart oslagbart. sen började vi förkröka så det står härliga till. grymt! därefter åkte vi limousin genom vegas. önskar jag inte druckit så mycket och där slutar vi historian...
onsdagmorgon, uppstigning tidigt som fan. för nu skulle det SKYDIVAS! eller ja, skydiving på g. full och glad steg jag och em upp. tog en brak frukost på haket bredvid vårt motel. haha ja, vi bodde på motel. sen åkte vi dit. lika full och glad skrev jag på ett papper om att jag godkände att jag kunde dö. kul. haha ja det tyckte jag då. sen, lång historia kort så åkte vi upp i ett flygplan och sen bara slängde oss ut. har aldrig känt mig så fri. fyfan. helt underbart!! MEN, medans andra gruppen hoppade (jag var första) så började jag gå från full till bakfull... uuuuusc. aldrig mått så dåligt. förstörde mina andra dag i vegas. varmt uta helvete och heeeeemskt. sov gott den natten.
usch nu börjar jag bli trött på att skriva. men på torsdagen rullade det mot grand canyon och om jag minns rätt så tog det nästan hela dagen. vi kom fram framot eftermiddagen och satte läger. gjorde middag och lite små fix sådär. grand canyon var faktiskt kallt. kallare än vad jag trodde att det skulle vara. och nu insåg jag att jag TROR att det var på vägen hit vi stannade i death valley, är inte hundra. men death valley är ju öknen och hel coolt. vi var uppe på ca 126 F tror jag, 42-45 grader?? fick nästan tuppjuck så varmt det var, INTE kul. stannade också på lägsta punkten i USA.. x antal meter under sea level. marken var bara salt. ap coolt. men men tillbaka till gran canyon. efter allt så åkte vi mot "utsikten". kan bara säga wow. helt otroligt. sen såg vi solnedgången i gran canyon. legendary.
fredagen började med en hiking en bit ned i grand canyon och som jag nämnde tidigare var ju min fot fucked up så missade det tyvärr. kunde inte gå. så jag chillade galet me fåglarna och alla andra djur på campingen. SKÖNT med tystnad kan jag säga. försök umgås med 25 andra brudar. gaaaaaah. jag behövde tystnaden för mig själv. när de var färdiga så åkte vi mot lake havasu med ett stop på route 66. väl framme vid lake havasu var det sköööööönt. (undra hur många gånger jag sagt, eller tänkt ordet skönt i denna story). satte upp vårt läger och därefter var det bara middag, musik, öl och chillaaax galet. men den natten skulle bli den värsta nånsin. det var så varmt att det rann om oss. folk la sig på borden utomhus under bar himmel. önskar jag varit lite snabbare med det också. men fick plågas i tältet.
lördagen vaknade jag upp blöt som en fisk typ. moahah. men i och med att jag var så trött så sov jag väl nästan hela vägen till LA. haha grymt. vi packade bussarna och rullade på LA dammit. väl där så såg vi väl det man ska, vi körde upp på the hills och såg the hollywood sign. åkte nedåt och fick egentid på hollywood boulevard där vi strosade runt. inga kändisar lol. sen åkte vi till rodeo drive & beverly hills. såg det och även hotellet wilshire som är med i pretty woman. sist men inte minst åkte vi till vårt hostel i santa monica. där splittrades vi från våra tourguides. Chrissy skulle ha ny tour imorgon men Joe stannade kvar och mötte upp oss på kvällen. den här gången bodde vi 10 brudar i en dorm hahah. men på kvällen så tog Joe och vi som fyllt 21 varsin öl ute. yaaaaaahh. kvällen blev tidig för oss eftersom att vi skulle upp och surfa nästa morgon.
Joe mötte upp oss denna söndagsmorgon, tog oss till santa monica beach och där surfade vi. fyyyfan vad kul. helt underbart och jag stod upp på mitt första försök yay. efter det sa vi farväl till vår favorit joe och stekte på stranden. gick hem, käkade, duschade osv. på kvällen gick vi till santa monica pier. tidig kväll denna också eftersom jag och em skulle till san diego.
måndag morgon, FAIL. stort big fail hahaha. tur att jag kan skratta nu i alla fall. vi hade bokat tåg från LA till san diego. men tydligen skulle det vara nån buss med. men de direktioner vi fick verkade inte stämma. så vi missade våran bokning.. så i desperation tog vi en taxi till LA downtown och stationen där, bokade en ny biljett till ett tåg som gick om 20 min. hoppade på det och kunde slappna av. hahah. herregud. sen kom vi fram till san diego, vilket också var fail. vi bodde i sna diego downtown som inte alls var vid stranden eller något sådant. bara massa.. stad liksom. om jag minns rätt så strosade vi bara runt och tittade runt lite den här dagen. handlade lite o så.
tisdag så hittade vi en park att sola vid. haha så där fläkte vi ut oss som två valar och njöt. på kvällen gick vi till mallet där och käkade på panda express, vår favorit restaurang där moahaha. hängde rätt mycket på rummet med. vi var rätt trötta efter touren.
onsdagen gick vi upp galet tidigt för att hoppa på planet tillbaka till vårt älskade new jersey. där skulle janina plocka upp oss och blev också överraskade av nic i bakluckan av bilen. helt underbart.
där var min resa. kort men ändå långt haha. jag vill bara tillbaka. vill bara leva det livet jag gjorde där. helt underbart så det finns inte! gaaaaaaaaaah. blir lite ledseeeeen. men nu har ni my story. tack för mig nu har jag nästan kramp i fingrarna. sen helt ärligt så är det så mycket bilder så orkar inte lägga upp några. kolla fb i så fall .blir bara mer ledsen om jag ska titta på dom..
två månader efter
jag brukar aldrig vara inne här men eftersom jag är grymt uttråkad så kikade jag in och såg att det fortfarade finns vissa besökare. så eftersom det fortfarande finns en del som läser bloggen så tänkte jag nu skriva ett långt inlägg om den hårda sanningen! i alla fall när det gäller min hemkomst och i min situation.
jag har nu varit hemma i lite mer än två månader, och jag har nog aldrig mått så dåligt eller varit så olycklig i hela mitt liv. kan ha varit under mina tre första månader i Minnesota innan min rematch, men annars finns det ingen punkt i mitt liv som jag mått såhär. innan jag åkte hem så hade jag väl på känn att det kunde bli så. jag hade inget jobb, inget plugg och ingenstans att bo. det har jag fortfarande inte. jag har sökt hundratals jobb och imorgon kommer L hem vilket innebär att han tar tillbaka sitt rum och jag flyttar ut i vardagsrummet på en säng mitt i rummet. mina grejer från USA ligger fortfarande i en resväska. mina saker hemifrån Sverige ligger fortfarande packade i kartonger längst in i garaget. det är mitt liv. jag tror att det enda tillfället jag var relativt glad var när jag klev ut från gaten på flygplatsen och fick se min mamma. när jag sov hela vägen i bilen från arlanda hem till lilla linköping. första dagen/kvällen hemma när alla kom för att träffa mig. det var nog den enda dagen jag var glad för att vara hemma. sen har det bara gått nedför.
likaså som att jag har växt under mitt år i USA har också min vänner och familj växt här hemma. dock inte på samma sätt som jag. jag har insett att jag vill göra så mycket mer med mitt liv (kanske mer än vad jag faktiskt kan) jag är inte alls redo att "gå in i vuxenlivet". jag vill resa, jag vill sätta upp mål, jag vill skapa minnen, jag vill inte stadga mig på en plats för resten av livet. det är inte alls vad mina vänner här hemma anser. de är redo för vuxen livet. deras planer innehåller barn och familj nu. jobba och skapa ett hem. jag klandrar dom inte för det, men jag har inte samma åsikter. jag känner att jag inte alls hör hemma i Linköping längre.
det är svårt att komma hem till något så litet och något som är likadant som du åkte. att du har upplevt ett sådant äventyr är inte många som förstår. i alla fall inte i min krets. jag var jätte glad att jag skulle få dela med mig av detta utöver det vad folk har läst på min blogg. men så var det inte alls. det enda jag fick höra när jag kom hem var "hur har du haft det?" och "men vad ska du göra nu?". mer än så var det inte. folk bryr sig inte. jag hade fått varningen innan från min värdmamma, att ingen kommer vilja höra vad jag har att berätta. och så rätt hon hade. men att min familj inte ens ville veta, inte hade tid, eller kunde. att komma hem och känna sig så ensam, det är svårt. nu i efterhand ångrar jag mig. jag önskar att jag hade förlängt. för nu inser jag hur mycket bättre mitt liv var där än vad det är hemma. då hade jag åtminstonde fått ett till år att förbereda mig för det här bakslaget (som jag tyvärr faktiskt hade i bakhuvudet men inte ville inse).
samtidigt som jag kände att jag inte kunde prata med någon här hemma så kände jag också sakta hur min kontakt med de som var kvar på andra sidan jorden också försvann. frågan är om det är tidskillnaden, orken eller viljan hos människor som orsakar detta. jag försöker och försöker men efter tag tröttnar man. jag kan inte bara ge och ge men aldrig få tillbaka. jag önskar att jag kunde men jag kan inte.
förhoppningsvis känner inte alla au pairer som ska hem eller är hemma samma sak som jag. eran situation kanske är bättre. men allt jag vill är att åka bort, åka iväg nånstans. nu. jag har ingenting här.
deppigt va? tyvärr det är min hårda sanning. nu måste jag bara jobba på att få min motivation tillbaka. det har gått två månader och den har bara försvunnit mer och mer. så måste komma på vad jag ska göra för att hitta tillbaka.
Sista inlägget?
Kom på en sak. Kommer inte uppdatera under mitt resande och sen kommer jag hem. Vilket innebär att jag inte jobbar som au pair längre, så min blogg som handlar om au pair livet är slut. Tror inte ni behöver läsa mer nu.. För kommer sluta blogga. Tack till alla som läst. Hoppas ni har fått nåt läsvärdigt. Ses när jag är på svensk mark igen. Xoxo
Miami, FL
Men tja Im in Miami bitch! Ska försöka köra så lite internet som möjligt.. Meeeeen hörs om 4 veckor då :D
thunderstorm and PF Changs
igår så hängde jag med tjejerna på middag trots allt, R skulle inte hämta mig förrän senare så hann med det. mina bästa tjejer. jag hämtade upp Nic, så åkte vi till PF Changs i Freehold. Mötte upp Em & J. så vi fyra hade en mysigt middag. nääääär.. ovädret drog in. skojar inte när jag säger att det var svart! har aldrig sett en sån mörk himmel förut. sakta drog den sig närmre. en stund senare slog strömmen ut i restaurangen.. myspys. åska, blixtrar.. oj. blixtrar som jag aldrig i hela mitt liv sett förut. HELA himlen, inte bara en blixt på ett ställe utan HELA himlen var full. helt amazing. är fascinerad.
sen delade vi på oss en sista gång. buuuuuuuuääääää. mina fina. vad ska jag göra utan dom. förhoppningsvis kan Janina & Nicole hämta upp mig & Emma i augusti när vi kommer hem. jag & Nic drog oss hemåt och lagom då stod R utanför mig och väntade. vi droppade av Nic och drog vidare till Trenton. han tog mig till en bar som jag tror har varit med i boken jag läser, det var därför han valde den haha. så mycket tjatar jag om mina böcker.. den har dock bytt namn nu. men där hängde vi, en öl kostade 1 dollar. så kallad college night med 1 dollar beer. how awesome?! sen skjutsade han hem mig och jag sussade gott.
nu på morgonen har jag skypat med Emma om packning och annat inför imorgon. yaaay. har bara pyttelite kvar sen är jag färdig. mitt rum är så tomt. ska kanske till poolen en sväng och träffa Nic. ikväll ska vi till Emma för goodbye party & efter det ska jag träffa R. GALET VAD TIDEN GÅR FORT.
Bilder från senaste dagarna
2 dagar
kom hem för ett tag sen. har precis skjutsat min värdmamma & pojkarna till tåget. så nu har de officiellt åkt. imorgonbitti är de i Sverige. nu har jag två dagar kvar. har nästan packat klart. tar en break och kollar lite på kardashians istället. känner inte riktigt för att hänga i poolen idag.
igår fick jag en hejdå present av Nic. EN RING. EN FRICKING RING. gaaaalna människa! den är helt underbart fin! kan inte sluta titta på den. litet inside joke betydelse har den ju också lol.
ikväll ska jag förmodligen träffa R, sen imorgon måste jag få all packning och mitt rum färdigt. på kvällen ska jag till emmas goodbye party och efter det ska jag träffa R igen. stannar över natten så skjutsar han mig & em till the airport lördag morgon.
som sagt. känner mig stressad men vet inte vad jag ska göra. men kan inte riktigt slappna av. men nu börjar jag också få liiiite pirr i magen för resan yay. sen gick mitt hjärta sönder lite igår när Rasmus sa; "can u stay here forever?" aaaaaaaawww
Last work day!
Wow. Min absolute sista jobb dag idag.. Kanns sa himla overkligt. Pa schemat star att ta killarna till camp, gora naglar, avsluta mitt bibblan kort, kanske kaffe sen formodligen packa lite for jag fatt Nics vaska. Sen formodligen pool hang. Buuuuhhhuuuuuu. Har sa blandade kanslor.. Vet inte vart jag ska ta vagen
Bromance
I love u bro
min sista helg i jersey
idag är en sån dag jag inte kan bestämma om jag eller glad eller ledsen.
men här kommer min helg, lite kort.
fredag, jag & Nic åkte på möte. mosade en glass om payback i Janinas face. awesome. stannade bara en snabbis, åkte hem till mig och gjorde oss iordning. sprang till bussen och började våran resa. skaffade nya vänner på bussen, bjöd på drinkar lol. tog promenixen mot 46th mellan 11 & 12. i väntan på våran promoter haffade Nicole en annan som fixade in oss. sweeet. så vi drack & dansade hela kvällen. hittade två strippor att dansa med, och tro mig. dom kan dansa! woop. kvällen slutade sent, eller tidigt kanske jag ska säga. det var ljust när vi klev av på ferry road och tog av oss klackarna. sov gott.
lördag, tog en bakisdag på friendlys. fish n chips. så fett som de går. träffade alex och småpratade lite. hängde hos mig, hängde hos Nic. hyrde film "one for the money" (första boken av serien av böcker jag läser) gillade inte filmen, föredrar böckerna mycket mer. hade bara galet chill hos Nic. min sista sleepover hos henne, buuuuhuu.
söndag, klev upp lagom tid. fixade iordning smått. hade lunch dejt med min familj på rainforest cafe. mysigt värre. fick en lite coach clutch & ett 8 gb minneskort av dom. yaaaaay! så himla snällt. kom hem, fixa och dona med mitt rum. hängde med nic en snabbis, drog en starbucks. nu ska jag fixa lite mer i mitt rum och deppa för mig själv.
imorgon, 3 arbetsdagar kvar bara..
Party hard
Har tagit en snabb dusch. Ikvall after work ar det sista au pair meeting. Sen ta bussen in till NYC for allra sista gangen! Fy. Trakigt. Sorgligt. En sista party natt i mitt alskade, underbara New York! Jag, Nic och Natalia ska sla klackarna i taket. jag vill nastan grata
"she didn't move"
Mina tankar gar idag till alla som befann sig pa bion i Aurora, Colorado! Ofattbart vad manniskor ar kapabla till.
we start real slow
det finns så mycket i mitt huvud som jag skulle vilja säga, men vet inte hur jag ska få ut det på rätt sätt. folk frågar mig, hur känns det att komma hem nu då? svaret är; jag vet inte. det är blandade känslor. det ska självklart bli hur kul som helst att träffa alla mina fina hemma. har varit borta ett helt år. saknar massa personer och massa saker. lite mat, lite godis, lite ställen kanske men utöver det finns inte mycket. inget jobb, inget plugg, inget (riktigt) hem. det får jag väl ta på mig lite själv också som inte ansträngt mig. men kommer behöva lite rehab när jag kommer hem. Sverige saknar jag inte direkt alls. jag trivs nåt grymt här. jag kan säga att jag inte gillar Sverige, självklart gillar jag det lite, det är mitt land men inget jag föredrar. det finns folk som inte förstår det förrän ni faktiskt sett annat och folk som faktiskt aldrig kommer förstå det. jag trivs så mycket bättre här än i Sverige. gillar inte landet. tråkigt. människorna, inga höjdare. nu är det ju inte allt över en kant men överlag. får jag chansen så sticker jag direkt.
det är jobbigt att lämna alla här. Nicole. min andra halva. utan henne vet jag inte vad jag skulle gjort. oavsett hur mycket jag skriver kan jag inte beskriva vad hon betyder för mig och hur mycket jag kommer sakna den människan. sen har vi våra vapendragare Emma & Janina. två heeeeelt underbara brudar. de har förgyllt många av mina dagar här och är så himla glad att jag har dom vid min sida. Em & jag är inte färdiga med varann heller. vi ska leva loppan i nästan 4 veckor tillsammans. oj vad grymt vi kommer ha det! vi fyra är som de tre musketörerna. ett riktigt awesome gäng. de är dock närmre mig, Em är 1½ timma bort i Sverige och J är landsgranne! Nic å andra sidan är på andra sidan jorden. när jag lämnade Sverige visste jag att mina vänner skulle finnas kvar när jag kom hem igen. det är som att jag levt ett år medan tiden stått stilla hemma. vännerna man skaffar här vet man aldrig när, eller om man kommer se igen. finns viljan så självklart är det möjligt. men lättare sagt än gjort.
min familj. mina fina pojkar! hur mycket barn & pojkar de kan bli så är de så himla underbara. när jag är borta på helgerna börjar jag resan sakna dom. de har gett mig så många skratt och de har lärt mig saker genom dessa 9 månader. tacka gud för att jag bytte familj och fick denna. vad jag vet är att jag har en andra familj och jag KOMMER KOMMA TILLBAKA.
försöker njuta så mycket nu de sista, snart 8 dagarna, jag har. när jag är själv tänker jag för mycket. när jag umgås med mina vänner mår jag bra. stressad. trött. utmattad. exhalterad. nervös. vet inte vad som väntar mig när jag kommer hem. reaktioner. förväntan. det är svårt.
aldrig trodde jag att det skulle bli så svårt att åka hem. även att jag är redo att åka hem.
Sakta men säkert
9 dagar. Dagen har än så länge bestått av att skicka iväg mitt paket. Fyllde i customs papprena och fick även stämpla fragile på det. Min stora kartong blev till slut 36 lb. Innehåller vinterkläder, shotglas, 8 par skor och lite andra kläder. priset, helt okej. 127 dollar inkl försäkring på 650 dollar om nåt händer.. Känns som en lättnad på bröstet. Nu återstår att se om det kommer fram. Sen tog jag en frukost på dunkin igen. Gillar min egg n cheese bagel. Och coffee på starbucks. Sen hängde vi framför kardashians. Nu har jag plockat i mitt rum och packat smått. Börjar bli tomt och naket...
Dunkin, coffee and pack
På morgonen nu har jag & Nicole gjort massa ärenden. Åkte till posten och köpte bubblewrap o tog customs papper. Sen åkte vi till staples och köpte en kartong. Svängde inte på dunkin donuts för frukost och sen starbucks för kaffe. Hämtade också en våg hos nic. Så nu ska jag försöka packa paketet jag ska skicka och förhoppningsvis får jag iväg det imorgon..
