help
vad gör jag när pojkarna verkligen inte lyssnar?
straff, jag vet. men det är knappt att de lyssnar på det heller. JAG VET, de testar mig. men hur länge ska de "testa" mig?! säger jag, kan du vara snäll och plocka upp efter dig så får jag bara ett nej! säger jag gå in på ditt rum får jag bara ett nej! lyckas jag på nått sätt få in honom på rummet går han bara rakt ut. säger jag stäng av tv, du får inte kolla säger han bara nej! går jag fram och stänger av tvn sätter han bara på den genom kontrollen igen. tar jag kontrollen går han förmodligen fram till tvn och sätter på. säger jag kom med ut och lek får jag bara ett nej! no no no no no. och "jag bryr mig inte!" detta himlande med ögonen och nej! slänger han sitt skräp på marken och jag ber honom ta upp det och slänga det får jag bara ett nej! de småäter (som vi skulle säga i Sverige) säger jag ät inget nu, jag ska göra lunch snart, går de bara rakt in och hämtar det ändå och går rakt ut. försöker jag stoppa dom trycker dom sig bara förbi. (ska tillägga att här verkar det mer okej o småäta snacks.. som är nyttigt. dock anser jag att det inte är så nyttigt. men ska sluta stoppa det eftersom de alltid gjort så)
vad gör jag?! straff, jag vet. men hur? de skiter i stort sett i det.
att vara själv med dom & se dom hur dom beter sig när föräldrarna är med är som att se olika pojkar. det är MIG de inte lyssnar på. snälla hjälp. vad ska jag göra?
ser hur alla andra au pairer verkar ha det jätte bra & ha snälla barn varje dag. tyvärr måste jag erkänna att jag börjar undra vad jag gett mig in på. sorgligt nog. men kanske ändras det. just nu känns det inte så iaf. är jag rätt person för det här?
min familj är underbar. de är super snälla. super roliga. föräldarna är på mig sida. men idag fick jag dom att tjafsa lite. ops. barnen är också uderbara när de är på bra humör o sköter sig.
vilket deppigt inlägg. en bra sak idag. skypade med pappa & marie igen. woho.
en bild från New York på Jenifer & mig.
Hej gumman ;-)
Förstår det är tufft,låt tiden gå snabbt tills dom börjar i skolan,så du får lite distans till dom stora killarna,dom är raslösa och uttråkade just nu!
(Det är även mina efter måånga veckor hemma!)
MEN...lite bortskämda är dom nog allt,eller som vi sa igår,så har dom nog haft det FÖR fritt månaden innan du kom!
För vissa saker ska dom inte våga utmana dig på tycker jag!
Du måste stå upp och hålla dom kort,inte släppa en mm på straffen och vara hård och visa vem som bestämmer!
(men glöm inte berömma om dom gör rätt & lyssnar)
Sen när dom är rastlösa...ut med dom bara!! ;-)
MEN...alla barn testar i början,barn behöver en fast & bestämd hand och oftast lär dom sig uppskatta en som person om man kan visa fler sidor av sig själv..(trust me,I know..haha!)
BORT MED ALLT SOM ÄR KUL OCH SOM BETYDER NÅGOT!
Så gör jag/vi och då skärper sig mina pojkar direkt (!!)..men skillnaden är att dom hade ALDRIG vågat utmana mig,din pappa,sin egen pappa el hans sambo på det viset...
Men som sagt...pojkar är pojkar!
Stå ut..var hård,stå på dig...och ge aldrig upp,
du kommer vinna detta för el senare!!
Mycket känslor i början när allt är nytt..både positivt och negativt;-)
Du klarar detta,det vet vi !!
Kram Marie & Pappa
