rollercoaster
jag har varit här i ungefär 3 veckor. sluta säg att barnen testar mig, tror inte på det längre. tror bara inte att de gillar mig. känns inte bra att vara här när två av barnen beter sig illa & verkar inte ge med sig. jag vill vara hos en familj som uppskattar mig och vill ha mig där. eller min familj är underbar. föräldrarna är underbara. minstingen är hur söt som helst. sen de två äldsta gör mitt liv till pina. alla andra i deras släkt är också underbara. men dom två, som jag ska ta hand om. de verkar inte vilja det alls. vilket gör att jag inte vill det heller. ni vet hur det är "när katten är borta dansar råttorna på bordet".. exakt så är det här. jag tar inte åt mig av vad en 7 & 9åring säger, när de kallar mig saker. men att försöka få kontakt, försöka o få dom att lyssna och man inte får någon som helst respons. det är som att prata med en vägg. eller när de börjar slåss, med mig. hur mycket ska en au pair ta?
har gått hela dagen och funderat på hur man kan säga och vad man kan säga till föräldrarna. kom inte på nåt bra. jag vet inte ens om jag vill säga nåt. jag vet inte om jag vill hem, nån annanstans eller vara kvar. det är en vecka kvar ungefär tills pojkarna börjar skolan. men ska jag fortsätta bo kvar här i ett år med barn som inte vill ha mig där?
jag har inte heller nåt socialt liv än. jag vet, det kanske kommer. men behöver vänner att umgås med. just nu verkar det som au pairerna här bara vill ha den gamla au pairen och inte accepterar mig, "den nya". kanske jag jag försöka att vara mer på?
undrar ibland hur det skulle kunna vara om jag var hos en annan familj nån annanstans. samtidigt tänker jag på hur det skulle vara att vara i rematch. tänk om jag inte hittar nån. då får jag åka hem. förlorat massa pengar. sen nu blir det bara krångligt med en rematch. har skaffat bank konto, börjat skolan, köpt böcker. allt är i stort sett fixat. måste jag börja om isf? det vill jag inte..
JAG VET INGET LÄNGRE. ni ser. allt är inte så bra som jag trodde att det skulle bli.
tänker på dig hjärtat! kan vi inte bestämma en tid i helgen då vi skypar? så får du prata ut & berätta allt?
miss u & love you <3
Jag hoppas att det går bättre snart, annars måste du prata med föräldrarna.. Och känner du att du inte mår bättre om ett tag, så är sätt lyckan framför förlorade pengar. Lyssna på ditt hjärta!
i miss u, älskade du <3
hoppas det löser sig gumman, säger som jossi. sätt lyckan framför pengar. Mår du inte bra där så stanna inte, du får inte må dpligt bara! pussss <3 lillliis
Kämpa på kinki! Du är så stark! Jag är HELT säker på att det kommer att vända, ge det lite mer tid, så kommer pojkarna snart börja lyssna på dig! Du är så duktig <3
Ignorera dem när d'e har taskigt beteende...luft ...Men söker d'e kontakt på ett bra sätt så ta den ungen åt sidan och låt dem lyssna på din ljuva stämma..Den andr'e ska inte ta del av det du säger...Låt den som uppför sig få njuta av beröm, det smittar av sig med nyfikenhet...till den andr'e...Ge beröm när d'e gör sig förtjänta av det, aldrig annars...Prova under flera dagar för det kan ta tid..Värt att prova... Tänker mycket på dig och tror att du fixar det här..Du måste vara listigare än dom under låååång tid...Du fixa'rt med din listighet...kramar om massor
