Mitt år i USA som au pair!

helt ärligt börjar jag få separationsångest nu. jag börjar känna att jag inte vill åka hem längre. jag inser allt jag kommer behöva lämna här och som jag kommer sakna. min familj, de är helt underbara. mina värdföräldar är hur snälla som helst. barnen, visst de kan vara pain in the back ibland men de är också världens charmtroll. mina underbara vänner här. man skapar så mycket kontakter och skaffar nya vänner här sen inser man att man kommer lämna dom, eller dom lämnar dig. det är det som är det tråkiga. framför allt min andra halva, Nicole. vet inte vad jag skulle gjort utan henne. det är som om jag hittat en dubbelgångare. en annan jag. hon gör mitt liv så mycket bättre. våra starbucks mornar, aldrig trodde jag att jag skulle bli stammis på starbucks, där de vet precis vad man vill ha när man kommer in, att jag faktiskt kommer sakna att småprata med personalen. våra frozen yogurt kvällar och framför allt våra äventyrsfulla helger. vi pratar med varandra varje dag, när det går för lång tid får vi absitens haha. det känns konstigt när jag inte tillbringar mig helg med nicole. som nu i helgen ska jag till niagara och hon är hemma, hur ska det gå..

jag är lite rädd för att komma hem. det känns som att jag gjort så himla mycket under ett år medans tiden stått stilla hemma, fast den inte har det. frågan är om mycket har förändrats hemma. jag själv har förmodligen förändrats utan att själva tänka på det men hur kommer alla hemma reagera på det? och hur reagerar jag på förändringarna hemma? det ska bli intressant och jag är nervös. vet inte om det är bra eller dåligt. jag trivs så himla bra här och på ett sett vill jag inte vara i sverige. jag vill resa vidare, inte fastna där.

jag har snart ca 6 veckor kvar. försöker att inte tänka på det, för det gör mig bara ledsen. jag vill inte säga hej då. när jag flyttade hit sa jag hej då och det kändes som jag började om mitt liv helt på nytt. det är lite samma sak nu med, jag säger ännu en gång hej då och det känns återigen som att jag kommer att börja om mitt liv på nytt, i så kallat hemma.

vet inte riktigt vad jag ville komma fram till med det här men just nu har jag lite blandade känslor och vet inte hur jag ska hantera dom. jag vet inte riktigt vad jag vill eller känner.